Barcelona 2008
Vår härliga Spanienresa
Bildtack till Tiina och Håkan
Previous
Next
Att resa med en grupp på tillsammans 50 personer innebär en hel del; man vet aldrig riktigt vad som kommer att hända. Att det skulle bli mycket skratt och flams var vi beredda på; Görans underfundigheter, Ylvas lätthet till gapskratt, Jimmys diskussioner kring små och stora frågor i livet, Emelie J:s smittande glada humör var bara några saker vi var beredda på.
Att det kunde bli situationer som kunde vara jobbiga var vi också beredda på. -'Är alla med?' var ofta den stora frågan! Vi hade inräkningsrutiner som fungerade, Pernilla M körde sin variant med de större tjejerna: - 'Var är mina lamm?'
När vi kom fram till Girona var inte Deniz och Pernians väskor med. Det visade sig att någon hade tagit Pernians väska och lämnat sin egen (som liknade hennes) kvar på flygplatsen. Det visade sig också att man inte kan lita på att människor gör det man kommer överens om; väskan skickades inte till oss i Salou utan den som tagit väskan tyckte det var bekvämast för honom att lämna den på Gironas flygplats när han hämtade sig egen. Att Pernians väska var borta var inte roligt för henne, tur att hon har så bra kompisar som hjälpte henne under veckan. Hennes lugn i denna situation är beundransvärd! Vi försökte att ringa till Ryan Air från Spanien, men vi konstaterade snart att det inte fungerade så bra att sköta detta via mobil. Efter att vi ringt hem till Sverige och bett Malin (Roberts mamma) om hjälp kunde Deniz väska lokaliseras; den stod kvar på Säve flygplats. Så praktiskt att Lena och Klara kunde ta den med sig när de anslöt till oss på torsdagsnatten. Tack Malin för din snabba insats!
På hotellet hamnade tyvärr inte alla - som vi önskat - på samma våningsplan. Efter två nätter fick vi göra en liten omflyttning så vi hade ledare boende på båda våningsplan - det blev lite lugnare då. Vi måste ändå säja att våra ungdomar inte på långa vägar väsnades så mycket som övriga ungdomsgrupper eller en del vuxna för den delen.
Hotellet var utrustat med världshistoriens mest långsamma hissar. På grund av detta tröttnade många på att ta hissen och tog trapporna istället. När man själv åkte hiss stannade man därför på våningar där ingen längre stod och väntade. När då två av våra simmare ägnade sig åt att; dels åka hiss när de bodde på första våningen och dels trycka på alla knapparna i hissen, blev de belagda med (med glimten i ögat) - hissförbud under en tid. Vad de inte vet är att vi vet att en av dem åkte hiss ändå - gömd bakom de större simmarna... Vi vet, hör och ser allt brukar vi säja!
Maten förtjänar några ord. Det var ju som planerat buffé tre gånger om dagen. Frukosten var toppen och kaffet var bland det godaste vi smakat! Färsk frukt fanns det gott om vid alla måltider, med Pernilla M i täten det var många som åt melon i mängder! Lunch och middag fanns det alltid både fisk, kyckling och kött i någon form - dock kunde det i längden bli lite sig likt från en måltid till en annan. Mycket sallad, solmogna tomater är ju så gott! De första dagarna frossades det i pommes frites, vi ledare fick titta till en del av simmarna så fördelningen på tallriken blev korrigerad åt rätt håll... Att det fanns en efterrättsbuffé både till lunch och middag var till stor lycka för många. Mängder med tårta, glass och frukt slank ner under veckan! På planet hem summerades de olika mer eller mindre raffinerade metoder man haft för att ta med sig mat ut ur restaurangen; i väskan eller i handen var trivialt - den roligaste varianten var helt klart i en sombrero! Någon hade hela t-shirten fylld med frukt, men det avstyrde vi innan det hann gå överstyr.
Transporten till simanläggningen i den lilla staden Reus tog inledningsvis 20 minuter en väg, alla tre bilarna fick åka två vändor inför varje träningspass. I slutet av veckan var transporttiden nere på 15 minuter en väg, säkerligen beroende på att det var helg men kanske också på att chaufförerna blivit mer sydländska i sin körstil! Det var också mycket trevligt att simmarna tackade för skjutsen - varje gång!
Våra tränare är - som ni vet - mycket engagerade. Alla fyra fanns hela tiden vid poolkanten. I slutet av veckan, då Henning började tappa rösten, fick han en megafon av några simmare. Sedan var det fullt ös igen!
Bara några minuters promenad från hotellet låg flera underbara badstränder. Den vi hamnade på erbjöd förutom sol, sand och bad även bananbåtsturer (avlång historia med plats för åtta som måste hålla i sig som tusan när den dras av en snabb motorbåt) och jetski. Våra simmare bidrog till några goda dagsförtjänster hos uthyraren! Några minuters promenad åt andra hållet och man befann sig i souveniraffärernas kvarter, ett och annat fynd kunde dock göras. I slutet av veckan hade många t ex espadrillos på fötterna.
När vi reste till Barcelona var det lite svettigt i dubbel bemärkelse; dels var det nästan 30 grader varmt och solen stekte, dels var det lite nervöst när vi skulle gå på och av tåg och tunnelbana med så många på en gång. Det fungerade över förväntan och vi kom till hotellet trötta men nöjda med både besök på La Sagrada Familia, shopping, La Rambla. En del hann dessutom planka in på Picasso-museet.
Slutligen några höjdare:
Midsommarstången - tack Filip för att du ställde upp!
Leken 'Irländsk julafton' i poolvariant - lite farligt men fruktansvärt roligt när simmarna yra i huvudet skulle simma åt rätt håll! Tack Linnéa, Cecilia och Martin som höll i lekarna på midsommarafton.
Robert på minidisco - underbart när vi får se en ny sida hos Robert! Uppe på scenen flera kvällar i rad! Linnéa och Cecilia drog igång det hela!
Jakob som eldar bröd och brödrost på frukosten.
Alexanders - 'Jag har bara två frågor'.
Tiina som numera med fördel tituleras 'La Profesora' - på hotellet körde personalen med det från första dagen.
Pernilla J med sombrero på scenen på hotellet.
Johannes som storshoppade i Barcelona - en minisombrero...
Listan skulle kunna göras hur lång som helst. Tack i alla fall till alla er underbara ungdomar som gav även oss ledare och tränare en oförglömlig vecka! Tack till tränarna Pernilla, Ylva, Göran och Henning - ni är så himla bra! Tack till Berit och Bernt som hjälpte till när det behövdes. Tack till Lena och Klara som även de hjälpte till när det blev mycket att ordna med!
Håkan och Tiina
Att det kunde bli situationer som kunde vara jobbiga var vi också beredda på. -'Är alla med?' var ofta den stora frågan! Vi hade inräkningsrutiner som fungerade, Pernilla M körde sin variant med de större tjejerna: - 'Var är mina lamm?'
När vi kom fram till Girona var inte Deniz och Pernians väskor med. Det visade sig att någon hade tagit Pernians väska och lämnat sin egen (som liknade hennes) kvar på flygplatsen. Det visade sig också att man inte kan lita på att människor gör det man kommer överens om; väskan skickades inte till oss i Salou utan den som tagit väskan tyckte det var bekvämast för honom att lämna den på Gironas flygplats när han hämtade sig egen. Att Pernians väska var borta var inte roligt för henne, tur att hon har så bra kompisar som hjälpte henne under veckan. Hennes lugn i denna situation är beundransvärd! Vi försökte att ringa till Ryan Air från Spanien, men vi konstaterade snart att det inte fungerade så bra att sköta detta via mobil. Efter att vi ringt hem till Sverige och bett Malin (Roberts mamma) om hjälp kunde Deniz väska lokaliseras; den stod kvar på Säve flygplats. Så praktiskt att Lena och Klara kunde ta den med sig när de anslöt till oss på torsdagsnatten. Tack Malin för din snabba insats!
På hotellet hamnade tyvärr inte alla - som vi önskat - på samma våningsplan. Efter två nätter fick vi göra en liten omflyttning så vi hade ledare boende på båda våningsplan - det blev lite lugnare då. Vi måste ändå säja att våra ungdomar inte på långa vägar väsnades så mycket som övriga ungdomsgrupper eller en del vuxna för den delen.
Hotellet var utrustat med världshistoriens mest långsamma hissar. På grund av detta tröttnade många på att ta hissen och tog trapporna istället. När man själv åkte hiss stannade man därför på våningar där ingen längre stod och väntade. När då två av våra simmare ägnade sig åt att; dels åka hiss när de bodde på första våningen och dels trycka på alla knapparna i hissen, blev de belagda med (med glimten i ögat) - hissförbud under en tid. Vad de inte vet är att vi vet att en av dem åkte hiss ändå - gömd bakom de större simmarna... Vi vet, hör och ser allt brukar vi säja!
Maten förtjänar några ord. Det var ju som planerat buffé tre gånger om dagen. Frukosten var toppen och kaffet var bland det godaste vi smakat! Färsk frukt fanns det gott om vid alla måltider, med Pernilla M i täten det var många som åt melon i mängder! Lunch och middag fanns det alltid både fisk, kyckling och kött i någon form - dock kunde det i längden bli lite sig likt från en måltid till en annan. Mycket sallad, solmogna tomater är ju så gott! De första dagarna frossades det i pommes frites, vi ledare fick titta till en del av simmarna så fördelningen på tallriken blev korrigerad åt rätt håll... Att det fanns en efterrättsbuffé både till lunch och middag var till stor lycka för många. Mängder med tårta, glass och frukt slank ner under veckan! På planet hem summerades de olika mer eller mindre raffinerade metoder man haft för att ta med sig mat ut ur restaurangen; i väskan eller i handen var trivialt - den roligaste varianten var helt klart i en sombrero! Någon hade hela t-shirten fylld med frukt, men det avstyrde vi innan det hann gå överstyr.
Transporten till simanläggningen i den lilla staden Reus tog inledningsvis 20 minuter en väg, alla tre bilarna fick åka två vändor inför varje träningspass. I slutet av veckan var transporttiden nere på 15 minuter en väg, säkerligen beroende på att det var helg men kanske också på att chaufförerna blivit mer sydländska i sin körstil! Det var också mycket trevligt att simmarna tackade för skjutsen - varje gång!
Våra tränare är - som ni vet - mycket engagerade. Alla fyra fanns hela tiden vid poolkanten. I slutet av veckan, då Henning började tappa rösten, fick han en megafon av några simmare. Sedan var det fullt ös igen!
Bara några minuters promenad från hotellet låg flera underbara badstränder. Den vi hamnade på erbjöd förutom sol, sand och bad även bananbåtsturer (avlång historia med plats för åtta som måste hålla i sig som tusan när den dras av en snabb motorbåt) och jetski. Våra simmare bidrog till några goda dagsförtjänster hos uthyraren! Några minuters promenad åt andra hållet och man befann sig i souveniraffärernas kvarter, ett och annat fynd kunde dock göras. I slutet av veckan hade många t ex espadrillos på fötterna.
När vi reste till Barcelona var det lite svettigt i dubbel bemärkelse; dels var det nästan 30 grader varmt och solen stekte, dels var det lite nervöst när vi skulle gå på och av tåg och tunnelbana med så många på en gång. Det fungerade över förväntan och vi kom till hotellet trötta men nöjda med både besök på La Sagrada Familia, shopping, La Rambla. En del hann dessutom planka in på Picasso-museet.
Slutligen några höjdare:
Midsommarstången - tack Filip för att du ställde upp!
Leken 'Irländsk julafton' i poolvariant - lite farligt men fruktansvärt roligt när simmarna yra i huvudet skulle simma åt rätt håll! Tack Linnéa, Cecilia och Martin som höll i lekarna på midsommarafton.
Robert på minidisco - underbart när vi får se en ny sida hos Robert! Uppe på scenen flera kvällar i rad! Linnéa och Cecilia drog igång det hela!
Jakob som eldar bröd och brödrost på frukosten.
Alexanders - 'Jag har bara två frågor'.
Tiina som numera med fördel tituleras 'La Profesora' - på hotellet körde personalen med det från första dagen.
Pernilla J med sombrero på scenen på hotellet.
Johannes som storshoppade i Barcelona - en minisombrero...
Listan skulle kunna göras hur lång som helst. Tack i alla fall till alla er underbara ungdomar som gav även oss ledare och tränare en oförglömlig vecka! Tack till tränarna Pernilla, Ylva, Göran och Henning - ni är så himla bra! Tack till Berit och Bernt som hjälpte till när det behövdes. Tack till Lena och Klara som även de hjälpte till när det blev mycket att ordna med!
Håkan och Tiina
